De senaste dagarna har de verkligen hänt mer än vad man har orkat med egentligen! och allt har gått så fort!

Den 23 började med ett besök hos barnmorskan, de var dax för glukosprovet. Så jävla drygt eftersom man skulle sitta där i 2 timmar, men jag hade turen och Emma följde med som sällskap. Så tiden var dryg men gick ganska snabbt ändå. Även Felicia var med och det gick faktiskt ganska bra ändå. Vi lyssnade på bebisen idag och Felicia hade världens roligaste min först och man såg att hon undrade vad de var. Men Emma förklarade det jättebra för henne och hon verkade förstå och såg sedan jätteglad ut. Bebisen hälsade med 58 sparkar. haha ville inte alls vara med idag! Hjärtslagen låg på ca 155 slag/minut. SF måttet var 28 cm denna gången! Och provet visade inget så det var jävligt skönt!

Sen efter vi har handlat och allt och kommit hem till mig så pratar jag med min bror i telfonen samtidigt som hans flickvän ringer och säger att hon har kört av vägen! De värsta var att jag stod vid balkongen och ser att där kommer en massa brandbilar och ambulanser. Trodde inte de var hon men sen ringde min bror och sa att de var där så man fick snabbt på sig skorna och sprang dit. Blev skiträdd med tanke på alla räddningsbilar. När jag kom fram var då jag blev riktigt rädd. När man såg alla barndmän och ambulansmän som stod runt hennes lilla bil och de skulle börja klippa av taket på bilen. Fick verkligen panik men fick lugna mig ganska snabbt och ta hand om min bror istället. Hon klagade på nack- & ryggsmärtor så de var därför de fick klippa upp hela bilen. De såg 200 gånger värre ut än vad de var vilket jag är jävligt tacksam för. De värsta var när de hade fått ut henne ur bilen och jag var tvungen till att ringa till hennes mamma och berätta vad som hade hänt. De var skit jobbigt att behöva lämna de beskedet till henne i telefonen men de gick bra.

Sen blev de en tur till sjukhuset och de visade sig att inget vad brutet eller något sånt vilket vi är jävligt tacksamma över. De enda som förlorades var bilen men de är något som man alltid kan ersätta senare. Är verkligen tacksam och jätteglad över att du är okej Linda. Du hade verkligen änglavakt. Tycker om dig jättemycket och nu hoppas jag att smärtan i din nacke försvinner så att du inte behöver ha de kvar.

Hoppas du som körde den andra bilen som tvingade henne av vägen har jävligt dåligt samvete och verkligen mår skit! Du är ett kräk som inte borde ha körkort över huvudtaget. Tack till den killen som var så snabbtänkt på att ta regnr. De underlättar ju en del.

Julafton var helt okej detta året. Inget bråk eller sura minner och de tackar vi verkligen för! För en gångs skull kunde familjen samlas och vara vänner en hel dag. Helt otroligt i denna familjen haha! Men jag är tacksam eftersom de är jag som har fått göra det mesta! Felicia var jätteglad hela dagen och var överlycklig hela dagen. Fick en massa fina presenter som hon blev jätteglad över. Men hennes favorit var den radiostyrda bilen som pappa köpte till henne. Haha han trodde att han skulle få använda den en del men den önskan slogs snabbt i spillror så Felicia ville köra själv och älskade det.

Sen den 25 var min och hjärtats 4 års dag. Helt otroligt att de redan har gått så läng tid. Känns verkligen inte som det. Men 4 år och snart 2 barn så de har ju gått jättefort, så de är kanske därför som man har svårt att tro det. Men de var en perfekt dag igår. Massa mys med bara oss tre och bebisen som gjorde sig påmind i magen. Kunde inte önskat mig en bättre dag. Älskar min lilla familj och vill inte vara utan dem.

Idag har många tankar gått till den lille i magen. Vi har ju bestämt oss för att kolla vad de blir för något, pojke eller flicka??. Funderingarna är många men samtidigt så börjar jag tveka lite. De var ju en underbar känsla när Felicia föddes eftersom man inte visste vad de blev. Och jag tror ändå att de kommer bli en underbar känsla fast man vet vad de är men samtidigt vet jag inte om jag vill veta innan? Enda anledningen till varför jag vill veta denna gången är för Felicias skull. För att hon ska få veta om det kommer en liten pojke eller flicka. Så att de blir lättare för henne att förstå! Hjärtat vill veta för att han är extremt nyfiken denna gången och jag tvekar som fan nu! De blir väl helt enkelt att göra som de två vill. För att kunna underlätta för Felicia mest! Så den 19 januari får vi reda på om de blir en liten lillebror eller lillasyster till Felicia!

Nej detta blev lite mer än vad jag hade tänkt ifrån början. så nu får jag göra lite nytta haha! Men slänger in lite bilder från julafton också!

Lots of love =)