Jag var ganska nervös i början när jag skulle berätta för Felicia att där låg en bebis i mammas mage. Hur skulle hon kunna förstå det? Hon är ju min lilla bebis fortfarande?? Men ack så fel jag hade! Min lille bebis är ingen bebis längre utan hon börjar att bli en stor flicka nu med ett väldrigt stor förståelse för vad som sker. Hon är jätte glad över att hon ska bli storasyster. Pratar väldigt myckte om bebisen. Och nu ska hon hela tiden dra upp min tröja för hon ska pussa bebisen så att den inte blir ledsen när mamma får en puss. Min underbara lilla flicka! Är så stolt och glad över min lillla tjej! Men ibland har jag så svårt för att förstå att hon verkligen har blivit så stor. Men herregud hon blir ju faktiskt tre år i mars =). Tiden bara springer iväg. Och nu ska hon bli storasyster också! Men jag är så glad över allt som sker nu! Har bara svårt för att tro på att de verkligen är sant =). Men jag får nypa mig i armen ibland för att inse att de är verklighet och inte någon dröm.

Nu har jag gått över halva tiden i min andra graviditet. Ligger ju nästan exakt som med Felicia och de är lite roligt faktiskt. Men denna gången har jag mått lite mer dåligt. Med Felicia mådde jag bra hela graviditeten. Men det jag känner nu börjar försvinna lite gran och jag börjar må bättre och känna mig piggare! Nu så ska jag bara få sova lite mer på nätterna så mår jag skit bra! =). Men de är sånt man bara kan önska. Hade lika dant med Felicia. Jättelugna på dagarna och sen disko i magen på nätterna =). Men de är en underbar känsla ändå =)

Har bara lite jobbigt med psykiska problem eller vad man ska kalla det med tanke på att mina barn får aldrig träffa sin farfar som tyvärr gick bort -96. Jag fick ju heller aldrig själv träffa han! Men vi ska berätta för våra barn om vilken underbar människa han var! Har fått höra så mycket om honom från andra människor som kände honom och de är något mina barn ska få veta den dagen de börjar fråga om sin farfar. Och sen att de aldrig får en riktig morfar. Eftersom jag och min pappa inte har haft någon kontakt på över 7 år. Jag har försökt med får ingen respons. Och de är mycket som jag funderar över även nu! Det är någon mina barn missar. Personligen så var min morfar världens underbaraste människa och jag har alltid haft en underbar kontakt med honom. Men inte ens han kan ta den platsen för han somnade in -05. Så vem kan uppfylla den platsen åt mina barn? Den frågan plågar mig ofta och jag känner nu när jag skriver det att tåranar inte är långt ifrån! För de är en viktigt fråga för mig!

Där finns ju någon nu i farmors liv. Men A vill verkligen inte att han tar den platsen till våra barn och de är något som jag accepterar fullt ut, för han saknar sin pappa något enormt fortfarande och jag tror aldrig att han kommer vänja sig vid tanken att hans pappa inte finns mer. De är bättre att de för höra om vilken underbar person deras farfar var och att han sitter uppe vid stjärnorna och kollar så att de mår bra.

Men vad ska jag då säga om morfar? Hur ska jag förklara för mina barn den dagen de kommer och frågar mig om var är morfar? Där är så många fel som både han och jag gjorde men de har ju ingenting med mina barn att göra. Visst Felicia fick en doppresent där de stod att den var ifårn "morfar". Men varför kunde han inte hört av sig själv? Vet inte ens om han har sett bilder på min stora tjej? Och de gör så ont i mig! Men de är upp till han nu! Jag kan inte plåga mig själv med detta hur länge som helst!

Nej nu skiter vi det! Fan jag hatar det ämnet!

Här är en bild på min lilla mage : tagen den 22/10 2009 Vecka 21 (20+0)
Exakt halva tiden =)

Här är min älskade stora tös och min älskade sambo!!


Lots of love =)