Nu den sista tiden så är de väldigt mycket som har hänt i mitt liv som har fått mig till att fundera väldigt mycket och de innebär att jag stänger in mig i mig själv.

Jag är en person som löser mina egna problem, står själv i mina konflikter och stöttar mig själv.

Jag är den jag är och jag kommer alltid att vara det. När jag mår dåligt så skärmar jag av mig ifrån omvärlden. Jag stänger in mig tills jag mår bättre och jag kan vara mig själv. För annars sitter jag bara i mina tankar och är väldigt osocial och då får folk för sig en massa konstiga saker om mig! Tycker hon inte om mig? Vill hon inte umgås med oss? Är hon pryd? Osv.

Jag är en männsika som hatar att prata om mina känslor, jag är en människa som hatar när folk tycker synd om mig, jag är en människa som är ganska diskret av sig.

De är den jag är och jag tänker fortsätta att vara sån också. För jag vet om att där finns många där ute som gottar sig i min olycka, många som skrattar när mina tårar faller, många som mår skit bra när min värld rasar samman. Varför ska jag då ge de nöjet av att se mig må dåligt? 

Jag vet att folk bara vill vara snälla när man mår dåligt, men hur vet jag att de är äkta? Hur vet jag att den personen inte är en i raden av många som gottar sig i min olycka? Jag har blivit sårad så många gånger av människor som har sagt sig att vara mina vänner, så hur ska jag kunna veta att denna personen talar sanning? Jag vet att man inte ska döma nya människor efter ens erfarneheter men hur ska jag kunna våga öppna mitt hjärta igen för nya vänner??

Jag är ledsen om ni har blivit sårade av mina korta sms eller av att jag inte har svarat alls men jag är i det stadiet nu att jag bara känner LÅT MIG VARA! Men jag kommer tillbaka snart igen! Snart är jag mig själv igen! Snart mår jag bra igen! Det tar bara lite tid och jag hoppas att ni förstår!

Jag har många kompisar men få vänner som verkligen finns i djupet av mitt hjärta! Er låter jag aldrig försvinna!

(Haha jag vet, många inlägg på rad men där finns så mycket i mitt huvud just nu och de enda sättet för mig att få ut de är till att skriva. De enda sättet som jag klarar av att få de ur mig)