Ibland blir jag förvånad över vissa saker. Detta är de jag skrev om i slutet på förra inlägget. Detta har suttit i mitt huvud ett tag nu och känner att jag behöver skriva av mig lite.

Jag blir chockad över hur vissa personer behandlar sina familjemedlemmar. Med det menar jag med typ "mobbning" där man alltid klagar på något om en viss person, avensjuka osv. Är de inte menningen som en familj att man ska älska sina syskon för den personen den är? Att man ska stötta någon när de har de svårt? Helt enkelt finnas där för varandra?

Jag tycker de är fel när såna saker pågår mellan familjemedlemar. Vet inte varför. Vi är ganska tajta i vår familj och nu när min pappa finns i mitt liv igen så hoppas jag även på en sån sorts relation med honom. Att han ska älska mig för den jag är, stötta mig om jag har de svårt och bara finnas där för mig utan att döma.

Ähh känns som om jag inte vet vad jag babblar om just nu! Finns så mycket som snurrar i mitt huvud idag. Fattar inte varför. Mår ju bra och allt är bra runt om mig. Men vad är de man brukar säga "Rom byggdes inte på den dag" :)

Men skit i detta nu! Får fixa lite mat till gubben som kommer snart :) Han måste ju äta något innan han ska lägga sig :)