Söndagen den 14 mars vaknade jag vid ca 8 tiden. Kände mig lite konstig i magen så jag gick upp och gick runt lite i lägenheten! Sedan gick jag in och kissade innan jag gick in och lade mig i sängen igen. Tänkte varför ska jag vara upp när alla andra sover? Så jag gick in och lade mig i sängen och fick en kraftig värk i magen. Den gick över och jag reagerade inte så mycket på det. Men sen kom de 3 såna till med ca 6 minuters mellanrum och jag bara sätter mig upp och spärrar ögonen i gubben och han kollar helt förvånad på mig, "Vad är de?" Och jag min dumme svarar "ja inget sånt som du vill ska hända på en söndag" Och han skrattade.

Jag gick upp och ringde mamma. Mamma började stressa som fan och var här på ca 10 minuter. Jag gick in och satte mig i duschen. Var tvungen att ha något varmt för nu kändes värkarna verkligen av. Och de kom ganska ofta men jag vågade inte ta tiden. Men till slut så kunde jag inte sitta ner längre och gick upp och tog på mig kläder och lite sånt. Tog min telefon och tog tid på värkarna. Det var 1 ½ minut imellan värkarna. Oppps :) Jag gick in och skulle ringa till förlossningen. Självklart hade jag fått fel nr så du kopplade runt mig ca 5 gånger innan jag kom fram.

De frågade om de var första barnet, hur ofta värkarna kom och hur jag klarade det. Och när jag berättade allt så sa de bara att vi vill att nu kommer in NU! Jaha tänkte jag. Felicia lämnade jag hemma med Jimmy och mamma körde oss till sjukhuset. De tog ca 10 minuter att gå hemifrån till bilen. Haha hade värkar hela tiden kändes det som.

Bilredan var verkligen hemsk. Trodde aldrig att vi skulle komma fram och att jag skulle föda i bilen eller något. Men de var underbart när vi äntligen kom fram till sjukhuset. Vi gick in och fick ett rum direkt. De ville att jag skulle kissa i en mugg men de funkade verkligen inte. Så jag fick lägga mig på sängen och de kopplade på ctg. Mina värkar kom ofta och var väldig starka. De kollade hur mycket jag hade öppnat mig och jag var öppen 6 cm och då var klockan 10.45.

Mamma fick inte stanna kvar pga allt detta med rsviruset! Så de var bara jag och hjärtat kvar. Men han var jätteduktig och gjorde allt som jag bad honom om. Blev riktigt imponerad av honom. Fick även lustgas som de fick höja 3 gånger och den ville inte hjälpa. Kallade inte sköterskan för 4 gången för jag ville ha den jävla sprutan för nu hade jag så ont så att jag visste inte vart jag skulle ta vägen. När hon kom in så sa jag att jag ville ha sprutan.
Så hon skulle bara först kolla hur mycket jag hade öppnat mig. Och nu var klockan 11.05 och hon berättade för mig om att jag var helt öppen och att de var dags att börja krysta. Jag blev helt förvånad. Men krystvärkarna hade börjat så jag visste ju vad som väntade. Vattnet hade inte gått ännu. Jag led igenom några krystvärkar utan någon hjålp av något annat är gubben. Han höll min hand, smekte min kind och bara log när jag tittade på honom.
Klockan 11.27 gick vattnet lite grann och 2 minuter senare kom både vattnet och Emilia väldigt fort :) Vattnet stänkte i hela rummet och vår andra lilla prinsessa kom äntligen till världen! Fick gå över 4 dagar eftersom hon inte ville komma ut men när hon väl kom till världen så gick det fort :) Hade bråttom ut till mamma, pappa och storasyster :)



Så söndagen den 14 Mars 2010 kl. 11.29 tog Emilia sitt första andetag. Hon vägde 3125 gram och var 48 cm lång :) Lyckan var enorm :)