Mina värkar börjarde så smått under dagen den 19 Mars. Visste inte om att det var värkarna för det kom en liten smärta ca 1 gång i timmen så jag tänkte inte speciellt på det eftersom jag hade gått över tiden med 4 dagar.

När jag väl kom hem på kvällen så började värkarna komma mer regelbundet då var klockan ca 18.00. Tänkte för mig själv "denna smärtan var ju inte så farlig", men det var ju inte de värsta som man senare fick känna. Vid 20 ringde sambon och sa att han var på väg hem men jag kunde inte säga något speciellt eftersom det kom en värk precis när jag svarade så gubben blev helt nojjig i telefonen. När värken hade gått över sa jag lugnt och stilla till honom att värkarna har börjar och hans kommentar var "skojar du?" Men han kom snabbt hem och jag var hur lugn som helst! Vi lagade lite mat för jag hade ca 8-10 minuter mellan värkarna. Så jag tyckte inte att det var lönt att stressa för då skickar de bara hem en igen.

Efter att vi hade ätit skickade jag gubben i säng för att han hade jobbat i 16 timmar så han behövde lite sömn innan vi åkte in till KK. Under tiden han låg och sov gick jag runt i lägenheten och försökte överleva smärtan som bara blev mer och mer för varje värk som gick. Så jag in och ställde mig i duschen och spolade varmt vatten på magen. Tyckte inte att det var lönt att bada för att vattnet blir kallt efter en stund. Stod nog i ducshen i 1 timme och sedan hjälpte inte värmen mer. Nu var väl klockan ca 23.30. Skickade ett sms till min väninna och frågade om hon var vaken och det var hon så jag ringde och pratade med henne lite. När jag hade pratat med henne i ca 7 eller 8 minuter så berättade jag att värkarna har börjat och hon blev helt tyst i telefonen, hon visste inte vad hon skulle säga.

Vid ca 01.45 så började värkarna komma mellan 3-5 minuter klarade av de en liten stund men gick in och väckte gubben klockan 02.00. Han bara tittade på mig med stora ögon när jag berättade för honom att det var dags att åka in. Han hoppade ur sängen och gick in och gjorde sig i ordning och under tiden så ringde jag min mamma och berättade för henne att det var dags att åka in och hon sa "du ljuger" och lade på luren... Så jag fick ringa upp henne och säga det en gång till och då blev det fart i henne för även hon ville vara med vid förlossningen.

När vi väl kom iväg till sjukhuset så körde hjärtat fel väg för att de hade stängt av den närmsta vägen till sjukhuset. Så vi var inte inne på KK försen 02.30. Då fick jag komma in i ett litet rum där de kopplade på ctg. och den visade inga regelbundna värkar. Så min tanke var direkt "de kommer skicka hem oss nu". Men sedan skulle hon undersöka hur mycket jag hade öppnat mig och då tittade bm bara på mig med stora ögon och sa "du är öppen 8 cm" och jag blev skit glad och tänkte nu är det snart över. Men ack så fel jag hade.

Värkarna försvann och återkom ca 04.30 och då hade fortfarande inte vattnet gått. Men de ville vänta lite till innan de tog hål på hinnan. Så 05.15 kom de in igen och då hade vattnet fortfarande inte gått så de tog hål på hinnen och de kändes precis som om man kissade på sig. och det ville ju inte sluta rinna. Nu började värkarna verkligen komma och vid 07.40 så var jag helt öppen. Äntligen tänkte jag nu kan det väl inte vara långt kvar för jag var så trött eftersom man inte hade sovit på 48 timmar nästan för natten innan hade lillen haft disko i magen.

10.05 så kom krystvärkarna och det gjorde så ont. Hade inte fått någon bedövning förutom lustgas och det var längesen jag skickade bort den. De satte en lokalbedövning på mig men de kunde lika gärna struntat i för den gjorde ingen skillnad. Nu fick jag lägga mig på sidan med ett ben i den här ställningen. hade krystvärkar i lite mer än 1 timme.

När klockan blev 11.14 så kom vår lilla prinsessa ut. Blev helt facinerad över hur smärtan bara försvann när jag fick se den här lilla saken komma ut och höra den skrika. De lade upp henne på mitt bröst och jag bara lade där och tittade på den här lilla varlesen och då slog det mig "vad blev det ? En flicka eller pojke?"

När de sade till mig att det var en flicka blev jag lite förvånad för att jag trodde att det var en liten pojke men jag kunde inte vara lyckligare!

Sa vår lilla prinsessa vägde 3065 gram och var 48 ca lång. När hon tog sitt första andetag så fick mitt liv en mening!