Idag var jag på utveckilngsamtal med Felicia. Det blev nu imorse iställer för på torsdag för då hade de något annat möte :) De gjorde inte mig något!

De hade bara positiva saker att berätta om min tös. Hur snäll, underbar, social och glad tjej som hon är. Och de älskar hennes skratt för de är så hjärtligt när hon skrattar och de smittar av sig på båda barn och vuxna. De var verkligen underbart att höra och jag blev helt tårögd. De hade en nagativ sak att säga eller negativ och negativ de är bara att hon har svårt för att dela med mig av saker. Men de kan ha med att göra att de är alltid hennes saker som vi har med oss ut och någon tar alltid saker ifrån henne och bråkar med henne.

Men de var helt underbart att höra dessa orden om min stora tjej! Jag vet ju att allt stämmer på henne men de är alltid kul att höra när någon annan säger samma sak. Speciellt eftersom de är ifrån dagis. De är ju inte med henne på samma sätt som jag är.

Är så stolt över min stora tjej :love: Helt otroligt hur stor hon börjar bli.

Är så stolt över min lilla tös också. Hon är en väldigt glad bebis :D En väldigt social tös som tycker om att prata mycket. Och hon älskar att ligga på gräsmatten eller i någons famn och titta på syrernerna ute på gården.

Jag är så jävla tacksam för att jag har mina underbara barn. De är mitt allt och de ger mig den orken jag behöver för att orka kämpa vidare, att ta tag i mina känslor istället för att begrava de längre.

Jag vet om att jag måste gå igenom detta men jag trodde inte att smärtan skulle vara så djup. Trodde inte att detta skulle vara så jobbigt för mig som det är, men jag vet att jag måste ta itu med det för annars så gör jag det bara ännu värre än vad de redan är!