Idag åkte vi ner till farmor och farfar i Ystad :) En underbar stad att gå runt i :) Älskar ystad med alls gamla hus osv. Fan så mycket mysigare att gå runt i ystad än malmö :)

Vi åkte ner till Ystad vid 10.30 ca. Vi började med att gå och byta Emilias halsband som hon fick i doppresent av farmor och farfar :) De blev bara jag, farmor, gubben och Emilia. Felicia ville stanna hos farfar :) Blev ganska förvånad men hon trivdes med honom :) Jimmy stannade också!

Sen när vi kom tillbaka så hade pappa, Anette, Jonas och hans två små troll Nikki och Freddie också kommit. Kul och se barnen för de var ganska länge sen sist. Har blivit jättestora och är super söta :) Mina små kusiner!

Sen bjöd farmor på en underbar middag som bestod av kalvstek med potatis, sås och grönsaker! Och jag kan bara beskriva det som UNDERBART! Haha sa till gubben när vi åkte hem att jag får gå på kockskola hos farmor :)

Sen var de mycket bus och en massa hjärtliga skratt :) En helt perfekt dag! Och tyvärr denna gången också så glömde jag min kamera! Måste verkligen komma ihåg den nästa gång :) Så att man får lite foto :) Är ju fotonarkoman haha :)

Lovade pappa och farmor att jag skulle framkalla lite bilder till dem :) Så nu är de många som vill ha bilder haha :) Men de får vi fixa! Ska kolla på det imorgon eller något!

Nej nu kommer gubben snart med lite kyckling haha :) Vårt lördagsgodis haha :) Men så blir de när man har ätit en tidig middag!

Sov gott alla :)

Mycket har hänt sen förra helgen som jag aldrig trodde skulle ske. Allt som hände den helgen vill jag aldrig mer vara med om. De är bajs. Som de flesta vet så stack mannen på fredagen och kom inte hem försen på söndagen utan att höra av sig eller något. Skit jobbigt.

Vi har pratat, pratat, pratat och pratat om detta. Han har insett att han har problem med alkoholen och nu är de ett nyktert liv som gäller. Han ska ta tag i sina problem istället för att gömma sig, Han ska sluta dricka osv. Det är mitt krav och håller han inte detta nu så tar jag barnen och går. De är allt eller inget som gäller för honom nu. Nu får han välja mellan mig och barnen eller alkoholen.

När han dricker så existerar inget annat för honom, bara hur mycket han kan få i sig innan han däckar. Där finns inget annat som existerar i hans huvud förutom det. Jag vet om att han dricker för att glömma, dricker istället för att ta itu med de sakerna som tynger honom. Men de räcker nu! De funkar inte längre.

Jag kanske är dum som ger honom en sista chans. Men jag älskar honom så sjukt mycket och jag vill att det ska vara vi två! Jaa hhan sårade mig som fan denna helgen , mer än vad jag trodde att han skulle kunna göra. Jag har ingen tillit för honom, nojjar mig när han lämnar lägenheten, varje gång han öppnar kylen tror jag att han ska ta en öl. Men de är bara han som kan bygga upp tilliten igen. Han måste visa att jag kan lite på honom, att han verkligen vill bli en annan människa, att han vill vara med mig och våra barn!

När jag fick barn lovade jag mig själv att de skulle få den bästa barndomen som de möjligen kan få. De ska ha de bra och minnas sin barndom med stor värme och de viktigaste för mig att få chansen till att växa upp med båda sina föräldrar. Jag fick inte det och jag vill att mina barn ska få det.

Nu är allt upp till honom! Vill han leva ett liv med sin familj så är valet enkelt! Vi är många som stöttar och hjälper honom med detta! Nu är de bara upp till honom att öppna sig, ta tag i sakerna som tynger honom osv.

Vi är många som vill honom väl men han måste bara inse det själv. Han är verkligen inte ensam om detta. Det är skit jobbigt som för honom men allt han behöver göra är att räcka ut en hand.

Nej nu ska jag göra lite nytta här hemma! Mannen har målat om köket nu så vi slipper den hemska färgen så nu är de allt små pill som jag älskar att pyssla med :) De bästa är att de behövs lite nya saker som vi ska ut och leta efter en dag :) Imorgon bär de av till farmor och farfar :) Får se om även pappa kan komma :) Hoppas det :)

Vill tacka alla mina underbara vänner för att ni finns :) Allt stöttande och värmande ord betyder mer än vad ni tror :love:

gud för mina riktigt vänner som alltid finns här för mig. Utan er hade jag gått under. Jag fattar verkligen ingenting och tårarna bara rinner.

Vad är de som är fel? Vad var de som hände? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Varför kom han inte hem? Fattar han inte hur de känns för mig? Hur lätt är de att försöka förklara flr en treårig liten flicka om varför hennes pappa inte kommer hem? Felicia frågade mig säkert minst 20 gånger efter att vi hade kommit hem igår. Var är pappa? När kommer pappa hem? Vad ska jag svara henne när jag inte vet? Försökte förklara för henne bara att pappa kommer sen. Men när är sen? Försökte att inte gråta när jag pratade med henne och de var verkligen inte lätt och sen gick jag in på toa och bara lät tårarna komma. De gör så ont i mig över att se henne så ledsen och jag känner mig kass för att jag inte kan berätta för henne. Jaa jag vet om att de inte är mitt fel och allt de.

Men när man satt och tittade in i hennes underbara blåa ögon så ville man försöka förklara för henne. Hon är inte dum, hon fattar att jag mår skit dåligt pga honom. Men hon älskar sin pappa och förstår inte varför han inte är hemma.

Igår när jag fick panik och ringde polisen och sjukhuset är fan de värsta jag har gjort på länge. De var verkligen skit jobbigt och jag var så jävla nervös. Jag var så jävla rädd att de hade hänt honom något hemskt. Och när jag väl får tag på honom så bryr han sig inte. Han tyckte bara att jag skulle sluta jiddra med honom. Och nu nästan en dag senare igen så har han fortfarande inte kommit hem men jag vet i alla fall vart han är nu!

Detta suger verkligen fett mycket.

Jag fattar verkligen inte varför jag blir behandlad på detta sättet? Vad är de jag har gjort för fel för att förtjäna att må så här. Något stort jävla fel måste jag ju ha gjort för att förtjäna detta. Men jag fattar inte vad och var detta kommer ifrån. Detta kom som en riktig chock för mig och jag var verkligen inte beredd på detta. Samtidigt som jag bara vill kräka av mig om allt så gör jag det inte. Pallar inte med att alla ska tycka synd om mig osv. Pallar verkligen inte med det.

Sen fuck de jävla personerna han är med. Ni kan DRA ÅT HELVETE! ERA JÄVLA FITTOR ÄR VAD NI ÄR! INGET ANNAT! Han bjuder säkert på dricka och sånt och då är de ju viktigare än att få lite fönuft i honom till att komma hem och prata med mig. Du är en feg jävla fitta och detta trodde jag verkligen inte om dig. Du har sårat mig på alldeles för många sätt denna dagen så de är helt otroligt. Och de fegaste är att du inte vågar ha telefonen på.

Nej jag vill inte att ni väljer sida, Nej jag vill inte att ni tycker synd om mig, Nej jag vill inte prata om det. Jag vill bara blli lämnad ifred just nu! Jag löser detta på mitt eget sätt och jag behöver ingen hjälp. Jag har mina töser och de räcker länge och väl för mig.

Töserna sover nu så jag ska lägga mig och glo på film. Förhoppningsvis så kan man sova lite inatt fast jag inte vet alls var han är. Jag är helt slut som människa, så mycket som jag har gråtit idag, har jag fan inte gjort på länge. Ska gå ut och ta en cider nu i alla fall, ingen smart idé när man inte har ätit  något men vem fan bryr sig? Töserna har de bra och sover gott i sina sänger och jag behöver de!

OCH DE ÄR FUCK YOU! JAG FÖRTJÄNAR FAN INTE DETTA!

Väldigt mycket som har hänt den sista tiden så jag har helt enkelt inte haft någon ork till att uppdatera bloggen! Vissa saker är ju viktigare än andra :) De har hänt en hel del! Emilia har bliivit 4 månader :) Stora tjejen, fattar inte vart tiden tar vägen haha :)

Jag har varit ute och hälsat på pappa :) Och de gick jättebra! De var jättekul och träffa honom. Vi hade en riktigt mysig dag tillsammans och hans fru bjöd på nybakad rabarberpaj *mums* :) De gick bra med barnen. Försökte förklara för Felicia att de var hennes morfar men tror inte att hon förstod det riktigt. Men när blygheten släppte så blev hon jättebusig och de var jättekul och se :)

Sen har de varit lite småutflykter men de är ju inget nytt haha :) Något hittar man ju alltid på att göra om dagarna för barnens skull :)

Nu har även hjärtat gått på semester och ska vara hemma i 4 veckor :) Rätt så najs faktiskt :) Nu ska vi bara se vad vi ska hitta på med under dessa veckorna :) De blir i alla fall en tripp till Tosselilla och skånes djurpark. Sen har vi inte kommi mycket längre. Men där finns ju mycket som man kan hitta på med som tur är :) Ska ju även en tur ut till farmor och farfar nästa helg och då hoppas jag att pappa kommer också :)

Vi lade och pratade igår innan vi somnade! Nu är de fan dags för att göra om i lägenheten! Är så trött på dessa färgerna nu och nu ska vi göra något åt de. Börjar med sovrummen :) Låt förvandlingen börja :)

Nej nu ska jag ge mina underbara barn lite frukost :) Ha en bra dag alla för de tänker vi ha :love:

Sitter på bussen på väg hem efter en dag i folkan! Kommer på ett par med en barnvagns som blänger som fan på mig. Kärringen försöker lite diskret säga till din man att jag inte kunde vara mamma till de barnen! Jag blev skit lack och bara säger du ursäkta mig men de är mina barn! Och kärring jävlen börjar dividera om att att de inte kunde vara mina barn!

Efter en hel dag borta och man är äntligen på väg hem efter att ha väntat på ett antal bussat pga brist av plats mister jag mitt humör och verkligen skriker till henne, VEM FAN ÄR DU TILL MIG? VEM FAN ÄR DU TILL ATT SÄGA ATT DE INTE ÄR MINA BARN? GÅ OCH DRA NÅGON GAMMALT ÖVER DIG DIN ÄKLIGA JÄVLA IDIOT! Kärringen blev helt tyst och nästan sprang av bussen när den stannade. Tror inte ens att hon skulle av där! Haha rätt åt dig!

MINA BARN! Den som käftar med mig om det får skylla sig själv!

Älskar mina töser över allt! Mamma älskar er!

Söndagen den 14 mars vaknade jag vid ca 8 tiden. Kände mig lite konstig i magen så jag gick upp och gick runt lite i lägenheten! Sedan gick jag in och kissade innan jag gick in och lade mig i sängen igen. Tänkte varför ska jag vara upp när alla andra sover? Så jag gick in och lade mig i sängen och fick en kraftig värk i magen. Den gick över och jag reagerade inte så mycket på det. Men sen kom de 3 såna till med ca 6 minuters mellanrum och jag bara sätter mig upp och spärrar ögonen i gubben och han kollar helt förvånad på mig, "Vad är de?" Och jag min dumme svarar "ja inget sånt som du vill ska hända på en söndag" Och han skrattade.

Jag gick upp och ringde mamma. Mamma började stressa som fan och var här på ca 10 minuter. Jag gick in och satte mig i duschen. Var tvungen att ha något varmt för nu kändes värkarna verkligen av. Och de kom ganska ofta men jag vågade inte ta tiden. Men till slut så kunde jag inte sitta ner längre och gick upp och tog på mig kläder och lite sånt. Tog min telefon och tog tid på värkarna. Det var 1 ½ minut imellan värkarna. Oppps :) Jag gick in och skulle ringa till förlossningen. Självklart hade jag fått fel nr så du kopplade runt mig ca 5 gånger innan jag kom fram.

De frågade om de var första barnet, hur ofta värkarna kom och hur jag klarade det. Och när jag berättade allt så sa de bara att vi vill att nu kommer in NU! Jaha tänkte jag. Felicia lämnade jag hemma med Jimmy och mamma körde oss till sjukhuset. De tog ca 10 minuter att gå hemifrån till bilen. Haha hade värkar hela tiden kändes det som.

Bilredan var verkligen hemsk. Trodde aldrig att vi skulle komma fram och att jag skulle föda i bilen eller något. Men de var underbart när vi äntligen kom fram till sjukhuset. Vi gick in och fick ett rum direkt. De ville att jag skulle kissa i en mugg men de funkade verkligen inte. Så jag fick lägga mig på sängen och de kopplade på ctg. Mina värkar kom ofta och var väldig starka. De kollade hur mycket jag hade öppnat mig och jag var öppen 6 cm och då var klockan 10.45.

Mamma fick inte stanna kvar pga allt detta med rsviruset! Så de var bara jag och hjärtat kvar. Men han var jätteduktig och gjorde allt som jag bad honom om. Blev riktigt imponerad av honom. Fick även lustgas som de fick höja 3 gånger och den ville inte hjälpa. Kallade inte sköterskan för 4 gången för jag ville ha den jävla sprutan för nu hade jag så ont så att jag visste inte vart jag skulle ta vägen. När hon kom in så sa jag att jag ville ha sprutan.
Så hon skulle bara först kolla hur mycket jag hade öppnat mig. Och nu var klockan 11.05 och hon berättade för mig om att jag var helt öppen och att de var dags att börja krysta. Jag blev helt förvånad. Men krystvärkarna hade börjat så jag visste ju vad som väntade. Vattnet hade inte gått ännu. Jag led igenom några krystvärkar utan någon hjålp av något annat är gubben. Han höll min hand, smekte min kind och bara log när jag tittade på honom.
Klockan 11.27 gick vattnet lite grann och 2 minuter senare kom både vattnet och Emilia väldigt fort :) Vattnet stänkte i hela rummet och vår andra lilla prinsessa kom äntligen till världen! Fick gå över 4 dagar eftersom hon inte ville komma ut men när hon väl kom till världen så gick det fort :) Hade bråttom ut till mamma, pappa och storasyster :)



Så söndagen den 14 Mars 2010 kl. 11.29 tog Emilia sitt första andetag. Hon vägde 3125 gram och var 48 cm lång :) Lyckan var enorm :)

Mina värkar börjarde så smått under dagen den 19 Mars. Visste inte om att det var värkarna för det kom en liten smärta ca 1 gång i timmen så jag tänkte inte speciellt på det eftersom jag hade gått över tiden med 4 dagar.

När jag väl kom hem på kvällen så började värkarna komma mer regelbundet då var klockan ca 18.00. Tänkte för mig själv "denna smärtan var ju inte så farlig", men det var ju inte de värsta som man senare fick känna. Vid 20 ringde sambon och sa att han var på väg hem men jag kunde inte säga något speciellt eftersom det kom en värk precis när jag svarade så gubben blev helt nojjig i telefonen. När värken hade gått över sa jag lugnt och stilla till honom att värkarna har börjar och hans kommentar var "skojar du?" Men han kom snabbt hem och jag var hur lugn som helst! Vi lagade lite mat för jag hade ca 8-10 minuter mellan värkarna. Så jag tyckte inte att det var lönt att stressa för då skickar de bara hem en igen.

Efter att vi hade ätit skickade jag gubben i säng för att han hade jobbat i 16 timmar så han behövde lite sömn innan vi åkte in till KK. Under tiden han låg och sov gick jag runt i lägenheten och försökte överleva smärtan som bara blev mer och mer för varje värk som gick. Så jag in och ställde mig i duschen och spolade varmt vatten på magen. Tyckte inte att det var lönt att bada för att vattnet blir kallt efter en stund. Stod nog i ducshen i 1 timme och sedan hjälpte inte värmen mer. Nu var väl klockan ca 23.30. Skickade ett sms till min väninna och frågade om hon var vaken och det var hon så jag ringde och pratade med henne lite. När jag hade pratat med henne i ca 7 eller 8 minuter så berättade jag att värkarna har börjat och hon blev helt tyst i telefonen, hon visste inte vad hon skulle säga.

Vid ca 01.45 så började värkarna komma mellan 3-5 minuter klarade av de en liten stund men gick in och väckte gubben klockan 02.00. Han bara tittade på mig med stora ögon när jag berättade för honom att det var dags att åka in. Han hoppade ur sängen och gick in och gjorde sig i ordning och under tiden så ringde jag min mamma och berättade för henne att det var dags att åka in och hon sa "du ljuger" och lade på luren... Så jag fick ringa upp henne och säga det en gång till och då blev det fart i henne för även hon ville vara med vid förlossningen.

När vi väl kom iväg till sjukhuset så körde hjärtat fel väg för att de hade stängt av den närmsta vägen till sjukhuset. Så vi var inte inne på KK försen 02.30. Då fick jag komma in i ett litet rum där de kopplade på ctg. och den visade inga regelbundna värkar. Så min tanke var direkt "de kommer skicka hem oss nu". Men sedan skulle hon undersöka hur mycket jag hade öppnat mig och då tittade bm bara på mig med stora ögon och sa "du är öppen 8 cm" och jag blev skit glad och tänkte nu är det snart över. Men ack så fel jag hade.

Värkarna försvann och återkom ca 04.30 och då hade fortfarande inte vattnet gått. Men de ville vänta lite till innan de tog hål på hinnan. Så 05.15 kom de in igen och då hade vattnet fortfarande inte gått så de tog hål på hinnen och de kändes precis som om man kissade på sig. och det ville ju inte sluta rinna. Nu började värkarna verkligen komma och vid 07.40 så var jag helt öppen. Äntligen tänkte jag nu kan det väl inte vara långt kvar för jag var så trött eftersom man inte hade sovit på 48 timmar nästan för natten innan hade lillen haft disko i magen.

10.05 så kom krystvärkarna och det gjorde så ont. Hade inte fått någon bedövning förutom lustgas och det var längesen jag skickade bort den. De satte en lokalbedövning på mig men de kunde lika gärna struntat i för den gjorde ingen skillnad. Nu fick jag lägga mig på sidan med ett ben i den här ställningen. hade krystvärkar i lite mer än 1 timme.

När klockan blev 11.14 så kom vår lilla prinsessa ut. Blev helt facinerad över hur smärtan bara försvann när jag fick se den här lilla saken komma ut och höra den skrika. De lade upp henne på mitt bröst och jag bara lade där och tittade på den här lilla varlesen och då slog det mig "vad blev det ? En flicka eller pojke?"

När de sade till mig att det var en flicka blev jag lite förvånad för att jag trodde att det var en liten pojke men jag kunde inte vara lyckligare!

Sa vår lilla prinsessa vägde 3065 gram och var 48 ca lång. När hon tog sitt första andetag så fick mitt liv en mening!

tycker att de är helt underbart att de har regnat lite :) Men de är ju tyvärr lika klibbigt ute för det. Men man kan inte alltid få det man önskar :)

Igår var jag flitigt haha :) Jag ringde min farmor som jag lovade henne att jag skulle göra denna veckan :) Hon blev jätteglad för att jag ringde och vi bokade in en träff :) Så den 31 juli ska vi ut till farmor och farfar och njuta av trevligt sällskap och underbar mat! Min farmor är bäst på att laga mat (enligt mig då) Jag verkligen älskar hennes mat och önskar att man hade kunnat göra lika god mat själv haha :)

Pratade även med pappa igår! Vi bestämde att jag ska komma ut till dem på torsdag denna veckan! :) Jag vill träffa han själv nu första gången med barnen innnan alla andra också kommer in i bilden! Tycker vi förtjänar att få prata lite själva och jag vill bara njuta av min pappa :) Låter kanske konstigt men jag vill njuta av hans sällskap och glädjen över att få ha honom i mitt liv igen :)

Idag tänkte jag även bjuda på mina förlossningsberättelser :) Kan vara lite kul att läsa kanske om ni känner för det :)

Man gnäller när det är kallt och man gnäller när de är varmt! Vad är de för fel på oss människor? Varför blir man aldrig nöjd? Haha men samtidigt som jag gnäller över värmen så är jag glad över att de är varmt istället för kallt! Så man kan vara lite glad i alla fall! Och jag är jävligt tacksam för takfläckten i vårt storarum fast jag tycker den är gräslig. Men de är underbart att sitta under den nu :)

Man har inte haft någon ork till att uppdatera bloggen så mycket men tänkte att nu kan man väl vara lite flitig :) Man sitter ju mest och väntar på att man snart ska börja tvätta :( Tråkigt men sant! Måste ju göra det fast jag inte vill.

Lillfisen har börjat få burkmat nu :) I lördags fick hon första burken och de gick inte så bra vill jag säga men igår klämde hon hela burken! Jaa jag vet man ska börja smått men de vill inte mina barn! Felicia var exakt lika dan när vi började ge henne det. Och Emilia älskar det så då är de bara till att fortsätta.

Mina veckor är från lördag till fredag nu när de gäller hennes mat :)
1 veckan: burkmat till lunch
2 veckan: gröt till frukost, burkmat till lunch samt börja med lite efterrätt :)
3 veckan: gröt till frukost, burkamat till lunch och middag
4 veckan: gröt, burkmat, MELLANMÅL, burkmat :)

Så nu har man att göra lite :) Men tycker att detta är skit roligt :)

Nej nu ska jag sätta lite fart. Diska lite, plocka ihop tvätten osv. Och de är ju snart dags för lunch för barnen :)

Jag börjar känna mig mer lycklig och glad nu för tiden. De känns som om allt börjar ordna sig. Visst livet är inte alltid en dans på rosor och det kan jag leva med. Men nu börjar jag att verkligen må bra igen. Och jag älskar denna känslan och hoppas verkligen att man kan få må så här nu :). För jag tycker att jag verkligen förtjänar det nu efter allt som har hänt den sista tiden!

Skrev inte om de speciellt igår men mötet med min pappa i söndags gick bra :) Han fick träffa gubben och mina barn och några till :) De sista stegen fram till honom var jobbiga och jag visst inte hur hans reaktion skulle bli men vi bara kramades och sa inte något :) Känslan av att det var min pappa jag kramade efter alla dessa år är inget som kag kan beskriva med ord :) Men de kändes underbart och vi stod och pratade lite efter kyrkan :) Ska ringa till min farmor nästa vecka och boka in en dag som vi kan träffas på och då skulle även pappa komma :) Och de ska bli kul!

Kanske allt kommer att lösa sig? Kan de verkligen vara så att jag får min pappa tillbaka i mitt liv? Kan de vara så att mina barn får en morfar? Hoppet finns där nu :)

Igår hade vi barndopet och hela dagen var underbar och perfekt :). Emilia var jätteduktig i kyrkan, fast hon var skit varm så skrek hon inte en enda gång :) Även Felicia var duktig men hon ville inte stå själv men de gör inget. Dopet var fint och underbart fast de var 100 grader i kyrkan haha :)

Tack alla ni som var där och gjorde dagen till en minnesvärd dag och för alla gåvor till Emilia och även de till Felicia :) Tack för att där fanns vissa som tänkte på Felicia! Och speciellt tack till alla ni som hjälpte till så mycket! Är väldigt tacksam för annars hade jag kunnat stå där hela kvällen haha :)

Och jag träffade även min pappa igår för första gången på länge och de var en underbar känsla! De var jobbigt men inte fullt så jobbigt som jag trodde de skulle bli! Ska ringa till farmor nästa vecka och boka in en dag när vi ska komma ut till henne och då ska pappa också komma hoppas jag :)

Felicia är helt underbar idag :) Hon ligger och myser med lillasyster och säger "Mamma jag älskar henne"! åhhh de värmer i hjärtat när hon säger sånt :)

Nej nu ska jag klä på barnen och sedan ut med Vega innan vi sticker till coop en runda :)