Idag har varit en väldigt omtumlande dag känslomäsigt för mig. De som hände idag trodde jag aldrig skulle ske. Mitt hjärta stannade och jag kunde inte andas och tårarna började rinna direkt. Jag var uppe hos nettan tidigare idag och drack kaffe. Tänkte att jag skulle kolla min lur, såg att jag hade fått ett sms, öppnade det och läste de som vanligt och det var från min PAPPA!! Inte ett ord på lite mer än 9 år och inget svar på brevet jag skickade så blev jag så förvånad som jag skrev innan. Jag visste inte vad jag skulle göra och jag kunde inte prata. Jag bara satte mig ner och funderade på om jag verkligen läste rätt? Stod där verkligen pappa? Jag kunde inte fatta det. Trodde först att de var ett dåligt skämt eller något. Var tvungen att läsa det ett par gånger innan jag insåg att där stod pappa. Självklart så är jag glad, men de kom som en riktigt chock eftersom jag trodde verkligen att han inte ville ha något med oss att göra. Jag hade bestämmt mig för att ge upp och glömma bort honom också kommer detta nu? Hur ska jag göra med detta? Självklart vill jag ha kontakt med honom annars hade jag aldrig skickat de brevet! Men samtidigt undrar jag vad är det som har förändrats på dessa 6 månader sen jag skickade brevet? Jag försöker komma på en förklaring men kan ju inte eftersom jag tyvärr får säga att jag inte känner honom. Och de känns så fel att säga att jag inte känner min pappa. Efter att jag hade läst smset ca 10 gånger så visade jag det för jimmy och även han blev förvånad och väldigt glad över det. Så de stod frästen i smset att han och hans fru kommer till barndopet. De känns som en dröm så jag vågar inte riktigt hoppas. För annars blir jag så besviken om de skulle dyka upp något förhinder. Som jag sa innan så kom detta som en riktig chock så jag får försöka smälta detta lite innan jag kan säga hur jag känner mig. Nu känns det som om jag bara babblar och skriver flera saker om och om igen så de är bättre att jag får försöka sova lite. Imorgon är de en annan dag :)